Jaa...visst går den snabbt, oberoende om man har roligt eller inte, om man har glädje eller sorg.
Idag tänder vi ljus för Camilla som för en månad sen så hastigt togs ifrån oss, varför just hon måste gå tillbaks till sitt änglahem kan jag inte förstå, varför hennes barn och man skulle hamna i denna situation, att inte få ha sin kära mamma och fru hos sig. Man kan nog aldrig förstå livets branta svängar. Jag har många gånger undrat över denna GUD, vem är han egentligen? Mer och mer har jag börjat tro att det inte kan få vara så att endast EN person ska kunna bestämma vem som får vara kvar här och vem som inte får det. Jag TROR på änglarna, de är fina, ärliga och skyddar oss...de tar hand om de nya änglarna som återvänder till sitt änglahem. Visar dem hur det är att åter vara ängel...för vi är nog bara till låns. Alla är vi änglar...men på jorden är vi sårbara och plötsligt kan vi ryckas ifrån jordelivet för att återvända hem. Men att GUD ska vara den som bestämmer...det tror jag inte...det vill jag inte tro! OM han finns och OM han bestämmer så tycker jag att han gör många dåliga val och kan inte acceptera vissa av dem. Nån tycker säkert att jag är en idiot då jag skriver såhär...men det e så jag känner. Moa går på dagis och dagklubben och där lär hon sig om Gud och Jesus och Änglarna. Det är bra, visst?! När hon berättar om vad de lär sig så brukar jag lyssna, men säger inte min egen åsikt. Jag vill att hon ska skapa sig en egen uppfattning, och inte påverkas av mina funderingar. Alla har vi en personlig tro...min är ÄNGLARNA!
http://www.youtube.com/watch?v=NLlQ28YXlMg
Vad mera...JO, för ca 1 år sen...på Onsdag 31.10 kl 07.00 låg jag på en säng på BB och fick insatt en kateter...det va hämskt tyckte jag då! Visade sig sen att den nog var nödvändig, för inte hade jag gått upp på toaletten det första dygnet efter kjejsarsnittet! Bara några timmar senare kom vår underbara ängel till oss...vår alldeles perfekta Alice. I morgon kväll firar vi henne. Min lilla Alice blir 1 år och jag kan nästan inte fatta att det har gått så snabbt. Under det året har mycket hänt, både på privata och jordbrukssidan. Flera av våra vänner har fått egna små änglar och nån är ännu i väntandets stund. Hälsan har varit sisådär, min SI-led har bråkat något enormt, men nu har den varit bra i snart 1 månad:) På fredag far jag och Björn till Canada. Något jag drömt om så länge jag kan minnas, att få besöka Niagarafallen. Nu är det dags...min tur att få en dröm uppfylld, kan inte tro det....JAG får åka med hjärtat mitt till Toronto...fattar ni hur lycklig jag är?! Att jag kommer att sakna barnen e ju klart, säkert redan innan vi kommit oss ur Finland, men så ska det väl vara! Jag hoppas bara att änglarna följer oss så vi får komma tillbaks till våra små prinsessor.
I fredags...alltså den 26.10.12 kom snön, i massor...25 cm på bara några timmar. Landskapet färgades vitt och med ens så kändes allt mycket ljusare och den mörka sorgliga hösten kändes mera avlägsen. Nu började jag se fram emot julen, Moa tog genast fram pulkan och hon och Alice åkte nerför backen och det va såå roligt. Tänk vad lite snö kan åstadkomma, och hur vi alla påverkas av den vita ljusa färgen! Kölden kommer ju med snön och vinterkläder åkte på snabbt som tusan, ändå fryser man, men man vänjer sig väl...lika som man gjort varje vinter hittills.
Hade underbara vänner på besök i helgen, som vi lärde känna när Moa var bara några veckor gammal och hamnade in på sjukhus för RS, där fanns denna familj i samma rum som mig och Moa. Deras lilla tjej, lika gammal som Moa hade oxå RS och tillsammans tog vi oss igenom den tunga instängda veckan och hittade vänner för livet! Nu har vi Alice och de har en liten flicka, och det skiljer endast två veckor på dem:) Önskar att man hade mera tid att umgås, med ALLA vänner...man borde ju ta sig tid att träffas och prata om allt och ingenting, man vet ju aldrig hur länge man får ha kvar sina vänner.
Min goda goda vän Sofia har flyttat till Stockholm, hon känns väldigt långt borta, men ändå är hon mig så nära. Varje dag tänker jag på henne, och på hur mycket hon betyder för mig. Hon har en speciell plats i mitt hjärta, ett alldeles eget litet hörn:)
Alla mina vänner har en plats i mitt härta...ni vet själva vilka ni är:)
Nu ska jag avrunda kvällen med en kopp glögg och pepparkakor!
