Nuläget

Nåjaa alla...ni har ju kanske följt mina statusar på FB och förstått att jag har genomgått en operation.

 

Det hela började i september när min mammaledighet var på slutrakan, jag hade jobbat en del under sommaren och märkte genast att mina höfter inte orkade, jag fick ont. Jag kontaktade arbetshälsovården.

Visade sig att jag hade väldigt överspända muskler och att jag behövde stretcha varje dag, sagt och gjort...och det gav resultat MEN, problemet kvarstod...varför får jag överspända muskler, svaret är ÖVERVIKT, min kropp orkade inte längre med min övervikt och sen senare under hösten fick jag diagnosen diabets typ 2, i och med detta så fick jag en läkare att skriva remiss för en Gastric Bypass operation.

Jag har bantat från och till i 18 år räknade jag ut, provat på allt. Första gången var jag i en grupp som kallades Tajta Tjejer, vilket var helt fel namn för ingen av oss där var tajta...då var jag 14 år! Sen provade jag viktväktarna...vilket blev till ingenting. Har provat PT och eget kostprogram, GI, LCHF, Nutrilett, Xtra Vagansa, Cambridge...you name it, ALLT och varje gång har det funkat...men sen har kilona kommit tillbaka and then some...det är som att kroppen känner igen när man har bantat tillräckligt många gånger, då slår den tillbaks och lägger på lite extra för att vara på säkra sidan.

 

Sen blev jag gravid med Moa, då gick jag upp nästan 30 kilo...jag fick graviditetsdiabets och då lovade jag mig själv att jag ALDRIG mer skulle gå upp så mycket under en graviditet. Jag har genomgått tre graviditeter (med graviditetsdiabetes) och bara den första gick jag upp med, Alice och Nadja gick jag ner med men aldrig under siffran som jag alltid stannade på...det fanns en gräns och när jag kom till den då var det stop...då ville inte min kropp gå ner mer :(

Hur många nätter jag gråtit över min övervikt, hur många gånger har jag inte förbannat mig själv i omklädningsrummen, jag har hatat att vara med på gymnastiken för att alla andra flickor var så fina, och jag vara bara fet å ful. Jag har verkligen haft det väldigt jobbigt mentalt, inget jag har visat utåt men när man är ensam...tex i bilen när man varit å handlat å sitter å äter en chokostång för att man är så äcklad av sig själv, när man vet vad som är rätt men inte har någon ork what so ever, när man kommit till gränsen då man helt enkelt inte orkar genomgå ännu en diet...jaa...när man nått botten...då är det jobbigt, tungt och nästan omöjligt att se sig själv som fin.

Jag har haft lyckan att ändå hitta mig en man, han älskar mig så som jag är och min övervikt har inte gett problem vad gäller att få barn. Vi har nu tre underbara döttrar och NU känner jag att det är min tur. Jag är en mycket trött mamma, jag har ingen ork att leka med barnen, jag skulle gärna göra hälsofrämjande aktiviteter med dem som tex simma, skida, skrinna, leka i snön, sparka fotboll osv...men med min mage och klumpiga lår å en bakända som väger hur mycket som helst så har jag inte orkat, konditionen på noll, den var lite bättre ett tag...men så kom höftproblemet...så fort jag ansträngde mig hade jag ont i 1-8 veckor...nå, ni förstår säkert att jag då hellre var ogjort! När höften var som sjukast kunde jag knappt ta mig från köket till soffan, ännu mindre utföra ett bra jobb hos korna. Det påverkade allt, mitt humör blev uselt och jag skrek å ropade åt min familj utan anledning...för att jag var SÅ TRÖTT, inne i kroppen och framförallt i huvudet. Min hjärna orkade inte må sådär längre.

Jag förklarade för läkaren som gav mig remissen att jag mår jätte dåligt över detta, att jag inte känner mig som den 32 åriga mamma jag vill och borde vara. Jag vill kunna orka med jobb och hushåll å ända ha ork kvar att vara en bra mamma och fru. Jag berättade om min bantningshistoria och mitt BMi var 36, alltså inte tillräckligt för att få en Gastric Bypass OM jag inte hade haft diabetes typ 2. I och med den diagnosen så gick remissen igenom och i november 2014 var jag på min första undersökning till Vasa. Då lovade man att min operation skulle bli i mars-april 2015.

Innan operationen skulle jag gå ner 8 kilo och under fyra veckors tid dricka Nutrilett soppor och äta 500 gr vattenbaserade grönsaker samt 150 gr protein. Nåjaa, med detta i bakfickan firade vi jul och jag åt gott :)

 

31.12.2014 fick jag brev från VCS, min operation var inbokad till den 28 januari...WHAT??? och jag skulle vara fyra veckor på soppor innan, det var exakt fyra veckor till den dagen så 1.1.2015 började jag med Nutrilett soppor. Jag hade lovat mig själv att aldrig mera banta med soppor, men i detta syfte gick det bra. Efter 2 veckor på soppor ringde de från VCS och ville flytta på min operation, oj neej tänkte jag...ännu längre på soppor, usch! MEN så var inte fallet, istället ville de tidigarelägga min operation till 21 januari, alltså skulle det bara bli tre hela veckor på soppor...jag blev såklart orolig att jag inte skulle gå ner mina 8 kilon! Samma dag som de ringde angående detta så fick jag en antibiotikakur för jag hade luftrörskatarr, detta var också oroande. Jag var rädd att spirometrin inte skulle gå igenom, det är när de testar andningen och lungornas kapacitet.

På måndag för en vecka sen exakt idag körde jag till VCS för undersökning på pre-operativa avdelningen. De tog massor med blodprov, EKG och så SPIROMETRIN, jag var så nervös...men vet ni, jag har UTMÄRKTA lungor och väldigt bra teknik och kapacitet! De tar ett medeltal av tre inandningar och utandningar, mina tre kurvor var identiska...vilket de påstod är väldans ovanligt :)

 

Alla prov visade Good to GO! Mikael Victorzon som var min läkare och han som utförde operationen föreslog en annan variant av operation åt mig, när man helt enkelt bara tar bort 2/3 av magsäcken, men i o m att operationen var på onsdag kände jag att jag inte kunde ställa om min hjärna efter allt jag läst och förberett mig på...så vi höll kvar vid GBP. Så onsdag morgon 21.1 hämtade en taxi mig 07.15, och körde mig till sjukhuset i Vasa. Kl 09.00 fick jag direktiv om hur det skulle gå till, jag fick byta om till de fulaste kläderna någonsin, stödtrumpor och mommotrosor och hela faderullan, och 09.45 togs jag in i operationssalen. Där fick jag lägga mig på operationsbordet, en man lag luftkuddar kring mina ben som pumpade för att hålla blodtrycket igång och minska risken för blodpropp. En sjuksköterska lag fast min högra arm och en annan min vänstra, hon lag även in kanylen. Jag tyckte de hade iskalla händer, kunde inte förstå hur de kan arbeta med så kalla händer! Sen kom anestesiläkaren in och frågade lite om värkmediciner och hur jag reagerar på olika sådana, sjuksköterskan kom med en spruta med nån vit mönjö i, sa godnatt och började lägga in mönjön i kanylen...å då var det GODNATT!

När jag vaknade upp hade jag inte den blekaste aning om var jag var, vad som hade hänt och kunde inte begripa varför vi hade på så mycket lampor! Allt klarnade såklart efter en stund. Ont hade jag, riktigt ont upp i magen. Jag fick flera omgångar värkmedicin innan jag slutligen kunde stiga upp och efter det togs jag till avdelning T3 där jag skulle spendera kommande dygnet. Jag var helt borta hela dagen, jag hade ringt Björn och sagt att allt gått bra, men jag hade inget egentligt minne av det, men såg ju på telefonen att jag ringt. Skickade några sms också, men ännu på kvällen 12 timmar efter operationen när jag ringde Björn kände jag att jag inte kunde prata länge och inte med barnen, jag var så suddig på nåt vis och jätte trött. Luftkuddarna pumpade på till kl 3 på natten, det var så skönt när de togs bort.

Nästa dag fick jag börja äta lite smått, bara flytande. Och så fick jag prata med Victorzon, och kl 14 kom taxin och förde mig hem. Första dagarna har varit en pina, och jag är oerhört tacksam över värkmedicinen, Björn har varit mycket förstående och jag har fått vila så mycket som jag har behövt. Idag måndag 26.1 har jag känt mig bättre, vågade köra bil och så var vi och handlade till prisma, Björn hade jag med som bärhjälp:) Har inte behövt ligga ner så mycket idag och det känns bra, känns som att det går framåt. Har gått ner 3,5 kilo sen i onsdags och börjar få lite kontroll på ätandet, vilket inte är mycket kan jag säga. ca 1 dl var tredje timme...men det är ändå mat inte Nutrilett, än fast det är i flytande form....ÄNNU!

 

Jag är väldigt glad över operationen och jag ser fram emot resultatet...att få träffa MIG, den jag egentligen är...en normalviktig 32 årig trebarns mor med ett stort intresse av mode och make up, som orkar ha roligt med sina barn :)

 

Så, nu ska jag ta mina fem hål i magen och umgås med FAMILJEN!  

Uppdateringsinlägg...

Ojoj kära nån, har inte skrivit på bloggen sen i vårast...fy på mig! Jag bjuder på några bilder för att uppdatera bloggen lite:) sen skriver jag ett separat inlägg om vad som sker just nu!

Vi var på sommarsemester till Stockholm, Skansen och till härliga Gotland i Juli :)

  



 

        I Augusti började Moa i förskolan och Alice i dagis :)



                                            

                                                    Alice fyllde 3 år 31.10.2014 Rainbow Dash tårta var högst på önskelistan!



 

 

Vi förbereder julen

 

Nadja blev 1 år 4.12.2014
 

Jag och Björn upplever jultorgen och vackra sevärdheter i Prag straxt innan jul.

 

Julen firades med familjerna.
 

Vintern när den är som bäst!



Det e på gång...vi är laddade vi är tända...

hehe...eller nåt i den stilen :) Det e i varje fall på gång, på de flesta fronter här hos oss.

 

Senast jag skrev ett inlägg var efter påsken, så ett tag sen. Borde hålla bloggen mera uppdaterad så barnen har nåt att läsa sen när de blir stora :)

 

Så, Vi har vårbruket bakom oss samt första grässkörden, höbärgningen på inkommande. Just nu är det svämkörning och giftsprutning som står på schemat för Björn, vår anställda Filip plockar sten med stenplockaren åt mina föräldrar i Purmo. Jag har haft stora projekt i trädgården och e så gott som klar med dem nu, väntar att gräset ska bli frodigt och fint bara.

 

En resa har vi bokat till Stockholm och Gotland från 26.7-1.8, det ser vi verkligen fram emot. Aningen förvånad blev vi över att färjan från Nynäshamn till Visby kostade mer än färjan från Helsingfors till Stokholm, men men...huvudsaken är att vi får vara tillsammans och ha skoj med barnen. Vi ska bo på Kneippeby resort, där var man filmade in Pippi Långstrump, Moa ser verkligen fram emot att besöka Ville Villakulla. Där finns ett Sommar-&Vattenland som jag gissar blir populärt :) Har alltid velat besöka Gotland och nu äntligen! Blir en natt i Stokholm också och då ska vi passa på att besöka Skansen.

 

Så staket som vi funderade från och till på blev till slut gjort av smala kvistade granstammar som vi behandlade med tjära de som skulle stå rakt upp och vara ner i jorden, de andra snedliggande behandlades inte. Vidjorna som vi knöt ihop allt med är av grankvistar...eller var det kanske tall, jo det tror jag...de kokades i en tunna och klövs på mitten längsmed kvisten, så det blev smala "band", de var enklare att hantera när de var varma efter kokningen. Jag är väldigt nöjd med resultatet.

 Innanför har vi sått gräsmatta, väntar att den ska bli tät och fin ännu, men så småningom antar jag att det blir bra. Vi lag kilastenar mellan "lekområdet" och "remilandi" som vi kallar det, för att bromsa ner barnen lite så de inte faller eller springer rakt in i brännässlorna, är nöjd med det resultatet också!

 

Ett sandområde där gungan ska stå

 

 

Sen stenplattor runtom lekstugan

Sen småstenar i hörnen och bakom lekstugan

Har även fixat lite inne i lekstugan, jätte mysigt fick flickorna. Lag en massa tyg genom en ring i taket och stansade fast längs med takbalkarna så inte myggor och sånt ska ha så lätt att ta sig in, sen har vi ju el i lekstugan också så då blev de mysbelysning i form av en lykta med en ljusslinga i taket.

Madrasser billigt från Jysk samt kuddar från olika ställen bla Blossom...inte alls lika billigt som madrasserna med andra ord, men ack så fina!

Gungan har jag målat och den har fått sin rätta plats. Nadja tar sin första gungning :)

Har sen hållit på med blomrabatten, (förebild ser ni på inlägget första bild) svängt på all jord och rensat ut de mesta ogräset, möblerat om alla plantor, tagit bort mycket av de som varit...inte köpt så mycket nytt, dock mera av det som redan fanns. Sen har jag plockat dit MASSOR med stenar...men allt det där får bli ett annat inlägg...

 

Tack för mig! 

Påskkanin, påskkyckling och påskbjörn...

Nog är det ju ändå roligt när man får klä ut sig på påsk. I år var Alice mera med på noterna än ifjol och skulle absolut ha lika mycket smink som Moa. Moas kompis Siri är här över påsken hos sin farmor så hon går också häxa med mina flickor.

 

Lite bilder ska jag bjuda på..

 

Alice är som sagt en kyckling och väldigt gul, vete gudarna om vi någonsin får hennes normala hudfärg tillbax men vi får hoppas det, Nadjas bild är suddig men den får duga. Krukorna med våra blommor pryder köksbordet. Moa är mera rosa än tidigare år.

 

Ikväll ska vi fira med goda vänner till en nötköttsgryta jag aldrig tidigare gjort, hoppas den smakar.

Mitt jobb tar jag hand om själv i helgen då vi inte har nån avbytare, och innan jag ska dit måste jag få klart här inne med allt vad det innebär...och så håller jag tummarna att Björn hinner hem tills gästerna kommer...gärna tidigare så jag inte behöver ta kopasset helt ensam.

 

Vi har fixat till en massa kilastenar nu mellan lekplatsen och skogsbrynet, bara för att undvika att barnen alldeles för lätt ramlar dit i brännässlorna...nu måste de i alla fall först klättra upp på stenen innan de ramlar dit och då kanske de hinner tänka sig för lite också. Ser ut som att vårbruket kommer att kicka igång rätt snart och då undrar jag hur det går med resten av planerna med gräsmatta och mur och allt det där...men det får vi ju se sen.

 

Fortsatt trevlig påskhelg alla!

 

måste ännu dela med mig av Alice å Moa när de var påskhare å påskkyckling ifjol för då var Alice så otroligt gullig och min kaninsminkning var bättre än i år.

Lägg märke till snön!

Mictioundersökning

Snart är det dags för Nadja att göra mictioundersökningen i Vasa. Nästa onsdag den 23.4 bär det av tidigt från morgonen. Imorgon måste vi ta ett urinprov på henne och det ska vara så exakt som möjligt med tiden 1 vecka innan undersökning, funderade att vi sku ta det här hemma å sen föra in till labben, men så slog det mig att urinen kanske inte ska vara så länge i påsen utan borde flyttas till nån burk eller provrör...så nu tror jag nästan att det är bäst att jag tar Nadja med till barnavdelningen så får de ta provet där, ska ringa dit på eftermiddagen å fråga vad de tycker och hur det i vanliga fall brukar gå till. Tänk hur osäker man blir även som vuxen när det handlar om saker man inte gjort förut.

 

 

Jag har ju varit med många gånger redan när de har tagit dessa urinprov och vet ju hur det ska göras....men ändå blir jag osäker. Ifall jag måste ta det här hemma om ingen har tid med oss imorgon bitti så har jag garderat mig och har flera påsar till förfogande, ifall det sku skita sig med den första. 

Jag är rätt duktig när det kommer till sådana där saker, lär mig snabbt genom att se hur sköterskorna gör, och när man är på barnavdelningen känns det som att man kunde utföra vilken grej som helst, vet inte om det är miljön som gör det eller vad...men här hemma känns det inte lika lätt. Här har jag en massa andra faktorer som stör (läs Moa, Alice).

Så, hoppas de tar emot mig på barnavdelningen och hjälper mig med detta.

 

Påsken närmar sig och vi har pysslat på lite, igår fick jag pyssla egna kort tillsammans med marthorna och under Malins guidning, intressant med andras material och roligt att pyssla med andra vuxna. Förra fredagen så ägnade jag dagen åt att pyssla med mina älsklingar Moa och Alice. De är båda förkylda och dagarna blir lätt långa då man bara är inne, men fredagen gick fort. På förmiddan var jag med Moa till dagis en kort stund för att fotografera henne, och sen en snabbis till stan...resten av dagen pyssel för hela slanten. Vi gjorde påskägg, påsk kort och så gjorde vi egna krukor i gips, det tyckte de om !

 

Moa målar påskkort

Alice likaså



Gipskrukorna som nu används till olikfärgade vårglödar. Moa ville ha en rosa, Alice en orange och min är limegrön...ni ska få bild på dem i ett senare skede.

Ja, det var väl allt för denna gång...













En månad mellan inläggen...

NADJA 4 MÅNADER!

 

Tiden går snabbt när man har roligt, visst är det så?!

Nu har Nadja hunnit bli 4 månader sen jag skrev nåt här sist. Vi har varit på hennes första badsemester till Nokia Eden, och hon tyckte det va så skönt att bada...inget skrik inget gnäll, bara glada miner. De två äldre flickorna älskar ju att simma och var ju såklart som två delfiner där i vattnet. Alice är lite dålig på att hålla igen munnen och dessutom är hon inte det minsta rädd för att hoppa på där i vattnet så ett par eller flera kallsupar blev det nog, men hon lär sig väl såsmåningom.

Badsemestern varade i dagarna tre 31.3-2.4 och det var nog tillräckligt med en liten bebis (som inte e så liten längre), vi badade, åt gott, shoppade och umgicks och det var trevligt men inte så avkopplande.

 Konstaterade med Björn när det blev helg och vi hade varit hemma två dagar att man inte kände sig det minsta utvilad trots att man inte egentligen gjort nåt arbete. Det e rätt så tröttsamt med tre barn på en resa till Tammerfors. Vi har väldigt snälla barn och det gjorde inget dumt eller uppförde sig dåligt, de var riktigt bra att ha med sig, men man måste ju alltid vara på sin vakt, aldrig släppa taget om vad som händer och sker. SÅ, nästa semester ska vi nog försöka göra något på tumis också, få lite tid att umgås bara vi två.

 

Fredag 4.4 blev Nadja fyra månader :) Tänk vad tiden går snabbt. Den dagen hade vi besök av 17 bönder här i vår ladugård...det e alltid roligt och intressant när nån kommer till den egna gården, man får liksom nya blickar och nya ögon...och det är en bra sak!

Har sådär smått börjat vänja Nadja vid potatis/morotspure...det går väl sådär halvbra, inte särskilt gott tycker hon...

         

                

 

...men skam den som ger sig, eller hur?

 

 

För några dagar sen, närmare bestämt måndag, var jag med Nadja till råddan. Hon är nu 63 cm lång och väger 6,66 kg så nåt gör vi väl rätt antar jag. Igår tog jag alla 50-56 nummers kläder, packade ner dem i en låda och vek in 62-68 nummers kläderna i hennes garderob. Har jätte mycket fina kläder i denna storlek och ser fram emot att nöta på dem för sista gången!

 

Solen skiner nu på dagarna och värmer skönt, ändå är det på nåt vis kallt...lite svårt med kläderna. Endera har de för varmt eller så fryser de. Moa e hemma från dagis idag då hon är så förkyld, ingen feber ännu dock och jag hoppas att vi klarar oss med enbart hosta och lite snor. Ska försöka hinna tvätta bilen och städa i den idag, och så sku fönstren behöva en tvättning också, sånt börjar ju synas väldigt bra i solskenet. Får se hur mycket jag orkar och hinner, först ska vi äta...har en köttfärslimpa i ugnen och potatisen puttrar på i grytan, trevlig fortsättning på veckan allihopa!

 

STORT GRATTIS TILL TOVE OCH PALLE SOM OXÅ HAR FÅTT EN DOTTER!

 

...OCH GRATTIS TILL EN BEKANT SOM GIFT SIG I SMYG!

 

 

NADJA 3 MÅNADER

 

 

Hejsan alla! Känns som evigheter sen jag hunnit skriva nåt här. Egentligen har jag börjat flera gånger men så har nåt kommit emellan och jag har varit tvungen att strunta i det, men NU ska jag skriva lite utan avbrott...hoppas jag :)

 

Våren e starkt på intågande här och varje dag e alldeles underbart skön. Vi försöker få gjort så mycket som möjligt innan vårbruket drar igång och idag har schemat varit flytt av kvigor samt spolning av dyngkanalerna...jaa...det e precis så äckligt som det låter, men tack och lov är det Filip och Björn som tar hand om spolandet, mest Filip faktist, han e duktig! Jag var nog med och flyttade djur men såklart (som alltid) så fick jag väldans ont i mina leder efteråt, börjar allvarligt tro att jag har nåt konstigt pågång i kroppen, orka ta itu med det bara, känner att jag inte har tid.

På måndag får Björn semester och då far vi till Tammerfors på badresa, hoppas jag. Senast vi hade planerat nåt så hamnade vi ju in på barnavdelningen med Nadja. Hon hade då UVI för andra gången. Vi var där i tre dygn. Vi ska tro det bästa och hoppas att hon inte blir sjuk i helgen, hon borde ju klara sig då hon har profylaxmedicinen, håller tummarna för det.

Den 23.4 ska vi på mictioröntgen med henne så efter det vet vi mera hur allvarig reflux hon har och vad åtgärderna blir.

 

Annat som e på gång här e att få i ordning runtom lekstugan som vi byggde i fjol, nu är där bara grus, stenar, jord och en väldigt dålig gräsplätt. Vi ska fixa till ett område med sand där vi ska ha gungan, sen så ska vi ha nån typ av stenar mot skogsbrynet så de inte alldeles för lätt kan ramla i brännässlorna, och ut mot vägen ska det också fixas en mur av nåt slag eventuellt staket...har inte bestämt oss ännu. Vi ska i varje fall stänga inne barnen från den trafikerade vägen...på ett eller annat sätt.

 

Fönsterkarmarna står på tur igen och de ska jag ta itu med efter Björns semester, tungt jobb...men resultatet är såå bra!

 

I ladugården fixas det och trixas det mest hela tiden, vi har nu två kvigor i sjukboxar som vi ska kolla upp brunsterna på noggrant och sen lägga emrbyor i. Vårstädar gör jag där när jag hinner, blir lite varje dag, bara mina leder sku orka lite bättre sku det vara trevligare. Borde fixa lite i fodervagnsrummet, nån arbetsbänk och krokar etc...få bort lite grejer från golvet i alla fall.

 

April månad är fullbokad med program och jag vet inte riktigt hur vi ska få allt att gå ihop, men nog ska det gå på nåt vis.

 

Ha en trevlig vår alla, plötsligt har vi kommit oss såhär långt: