Nu har vi en 2 åring här hos oss, visst e det underbart med dessa underverk som vi kallar barn. Personligen har jag kommit att se henne som en ängel som skickats till mej för att mitt liv ska vara fullt och varmt, likaså ser jag på hennes far...en ängel vid min sida i människokropp. För alla er verkar detta kanske helt absurt, men faktum är att ända sedan jag hittade låten "jag fick låna en ängel" har jag tänkt så mycket på den och tolkat den på mitt eget vis och därför ser jag människor omkring mej som änglar...vem som har sänt alla änglar hit till jorden för att leva i kroppar och älska varandra, det vet jag inte...men att vi är änglar det blir jag allt mer övertygad om...änglar som en dag blir hemkallade och då måste lämna sin kropp kvar här på jorden. Kroppen försvinner men ängeln den finns kvar för alltid och alltid. Att få tro detta är för mig en lättnad och en trygghet...för då vet jag att vad som än händer, om jag eller Björn insjuknar eller på nåt annat sätt tas ifrån denna kropp så kommer vi ändå alltid att stå precis alldeles intill den andra...och det är en skön känsla. Självklart hoppas jag att vi alla får ha varandra som synliga änglar så länge som möjligt...men i allafall känns det skönt att veta och tro detta...sen om det finns en Gud, det vet jag inte men jag vill tro att det finns nåt, något ellet någon som tar hand om oss änglar! Den unga mannen jag nämnt i ett tidigare inlägg som avled den 30e december 2009 begravdes igår, det var en tung dag för alla som deltog och många därtill. Prästen pratade om orättvisa och det är ju precis det som det handlar om, men där var vi alla och delade denna orättvisa och försökte förstå den...om vi lyckades vet jag inte men tack vare att jag tror att han står bredvid sin fru fortfarande och hjälper henne genom detta så kändes det "skönt" att kroppen fick sitt slut, kroppens uppgift var över och jorden återkallade den och ängeln fick börja sitt jobb som beskyddare för sin familj och sina vänner.
Så, över till vår lilla ängel, som blev 2 år i lördags. Hon va ju så lycklig över alla presenter och som hon har lekt med dem:) För mej var det en lycka att fixa till hennes kalas. Jag har pysslat ihop ett godiståg åt henne och gjort en tårta, ballonger och färgrann dukning, det var skoj. Hon var så duktig att blåsa ut sitt ljus, lite snabb, men nån bild lyckades jag fånga:) Vår ängel MOA är det vackraste jag vet, hon fyller mitt liv till bredden och jag älskar henne så. Hennes far är det som står mej närmst och han håller mitt hjärta i sin hand, han gör ett bra jobb ska jag berätta för er...för jag har aldrig känt att han varit i närheten av att tappa det och snart gifter vi oss och får då stå i kyrkan tillsammans framför prästen och låva varandra evig kärlek...det ser jag fam emot. Moa va vacker som en princessa i sin 2 årsklänning, men jag tror att hon kommer vara ännu finare på vår bröllopsdag...jag har anlitat en sömmerska och vän för att sy hennes klänning.
I nästa inlägg ser ni bilder från att vi var på bb tills hennes 2 års dag:)
Motgångar, svårigheter och erfarenheter ger oss en del av livskvaliteten. Alfons Åbergs pappa sa "om vi aldrig skulle vara ledsna skulle vi heller inte veta hur det är att vara glad", Änglar ... visst finns de! Det har vi många bevis på. Det är bara det att här på jorden har de inte vingar. På mormors dödsannons stod det från barnbarnen "Du är som en ängel som lyfter oss upp när vingarna har glömt hur det är att flyga" Kram.
SvaraRadera