Att ha en god vän...

är nåt som alla borde få ha, jag har flera goda vänner, men jag har bara en som HON.
Hon är alltid ärlig, hon känner mej utan och innan fastän vi sällan träffas eller pratar. Med henne kan jag vara mig själv. Hon litar på mej så som jag litar på henne. Hon är smart, entusiastisk, modig, kärleksfull och mycket mycket älskad:) Hon e allt jag vill att en vän ska vara.

Idag ringde hon mej. Vi pratade om allt som hänt sen senast...och det va ju en hel del det;) Det värmde så att få prata med henne, höra hur hon mår. Hon och jag lever två helt olika liv. Jag lever här på landet med min underbara lilla familj, vi har kor och ett hus och dagarna e fullspäckade...så som jag trivs bäst. Hon söker sin plats, reser runtom i världen, upplever en massa saker som jag aldrig själv får uppleva men som jag deltar i genom henne. Hon studerar, utbildar sej och skaffar sej mera kunskap inom det som intresserar henne. Hon är såå stark och vågar ta för sej av det som livet erbjuder henne. Ibland önskar jag att jag kunde följa med henne på äventyr, se världen...men så kommer jag ihåg att mitt äventyr är här hemma med Björn och med Moa, varje dag e ett äventyr med en treåring i huset. Jag förundras över att HON och JAG som lever så olika liv aldrig ändå e långt ifrån varandra...och det värmer min kropp och min själ.

Alltid när vi har pratat, vare sej det är i telefon eller över en kaffekopp så saknar jag henne såå mycket efteråt...det gör jag nu oxå. OM DU VA HÄR SKULLE DU FÅ EN BAMSKRAM.

Min älskade vän som jag saknar såå mycket just nu e gudmodern till mitt barn.

HON ÄR SOFIA