länge länge sen senast...

Nu e det verkligt länge sen jag skrivit något här på bloggen, har inte haft nån tid eller lust alls. Nu IDAG känner jag att jag måste skriva. Idag e det min sista dag som mammaledig (för denna gång)...kan ju hoppas att det blir ännu 1 gång i allafall:) Känns konstigt men samtidigt helt okej. Har spenderat dagen med att vara till frissan samt lunch på stan och handla en OddMolly scarf till mig själv, jätte mysig sådan! Nåjaa, jag hade även ett efterlängtat telefonsamtal med min läkare. Jag har såå längtat efter att få hjälp med viktnedgången och jag har ju kämpat med den nu i 15 år...fattar ni, 15 år...det e en lång tid att bråka med sina hjärnceller. Hittills har jag följt olika dieter till höger och vänster och i varje diet så finns det grejer man ska å inte ska äta osv...det e det jag menar med att man bråkar med sin hjärna. Man vill så gärna ta lite av det och lite av det men hjärnan ropar NEJ NEJ, samtidigt som en del av den ropar JAG VILL JAG VILL...det är ett ständigt krig där inne och man blir ju tokig...så nu hade jag hoppats att jag kanske hade kunnat få en operation i o m att jag har så besvär med min SI-led och för att risken för diabetes e rätt stor. Men NEJ, mitt BMI är inte tillräckligt högt. Vad jag inte kan förstå är varför BMI:et måste vara så högt för att man ska kunna få en bypass?? Jag anser ju att om man som individ mår dåligt av sin vikt och den faktist ställer till med bekymmer och man har funderat igenom saken och vet vad man ger sig in på borde ha rätt att välja en sån sak själv. Nå, läkaren sa att det med mitt BMI är omöjligt att få en sådan operation, att BMI måste ligga på 45 för att jag ska få den...VARFÖR i hela världen ska man låta sig själv komma upp till BMI 45 om man vill åtgärda problemet redan vid ett lägre och skadligt BMI!!! Jag blev i allafall jätte ledsen över att den möjligheten togs ifrån mig, för det innebär att jag IGEN måste gå igenom kriget i huvudet...men denhär gången tänker jag bara använda sunda förnuftet och äta små portioner med tre timmar emellan...inget diet tjafs denhär gången! Jag hoppas bara att jag kommer att orka genom kampen, det tar ju lång tid att gå ner i vikt på det här sättet och jag e så rädd att mitt tålamod ska ta slut, att jag inte orkar hålla ut tillräckligt länge för att faktist börja få synbara resultat. Vad som skulle vara ännu viktigare är att jag skulle få ner min vikt så att belastningen på höften skulle lätta, så kunde jag jobba normalt och kanske fortsätta med Zumban som jag älskar! Nu har jag trotsat min smärta å gått på zumban för att det e såå roligt, men med facit i hand så är det en plåga dagen efter...inte alltid men för det mesta. Och den senaste tiden har jag inte ens vågat fara på zumba i o m att jag haft väligt ont. vet inte hur jag ska orka...vet faktist inte...men jag mår såå dåligt med mej själv nu så mina val är endast det ena...viktnedgång allena !