lördag 4 januari 2014

tredje dagen på avdelning 5 malmska

Hej alla! Jag vet att ni är många som läser och undrar hur det går här, vi kom med Björn fram till att inte skriva så detaljerat här på nätet så om nån känner att de vill höra nogrannare så får ni gärna slå en signal. Lite grann skriver jag här ändå då jag vet att många oroar sig.

Det var väldigt nära att vi skulle ha förlorat vår Nadja, och den infon fick jag i morse. Jag antar att de inte har så bråttom att berätta sånt utan väntar tills det börjat svänga mot rätt håll, det sista de behöver här e väl en mamma med panik, och det hade jag säkert fått om jag vetat hur pass allvarligt det var. I morse var det en ny Nadja jag tog i min famn, hon skrek inte och hon log. Febern har gått ner och crp e nu på 79.  Fick idag besök av älsklingen och sessorna, roligt at se dem. Märker att Moa tycker det e lite jobbigt. Även mina underbara mostror Babo å Tätti kom på en kaffe, kändes skönt att träffa dem. Babo kom med tidningar vilket jag behöver så jag får tiden att gå å Tätti hade trösten i en chokoförpackning med, samt en väldigt vacker ängel åt lilla Nadja. Markus (läkaren)frågade imorse vad hon ska heta, Nadja sa jag och han tyckte det passade så bra och informerade mig om att Nadja betyder hopp...så om det fanns tvivel på namnet tidigare så e det helt klart borta nu, hon heter Nadja!

Tacksam är jag, till Johanna som fick mig att förstå att jag måste ta Nadja till sjukhuset fort och för Björn och fammo som tar hand om allt hemma då jag e här. Känner även glädje över att så många visat att ni är berörda och tänker på oss, att ni ber för lilla Nadja. Jag e säker på att det hjälper. Det e en skön känsla att inse att man inte e ensam då det e svårt, att ha släkt och vänner som kommer på besök så man kan lätta på tankarna lite. Ni kanske inte tror att det spelar nån roll, men det gör det verkligen, att få prata om allt gör det lättare att handskas med situationen och orka vara stark. Säkert kommer det en punkt då jag...eller vi bryter ihop men jag tror den kommer sen när man inte behöver vara så stark länge, sen när blodförgiftningen e botad!

2 kommentarer:

  1. Det är inte lätt att alltid måsta vara stark! Är så glad för er skull att hon äntligen mår bättre!
    /Kitty

    SvaraRadera
  2. Nej, det e tungt men konstigt nog klarar man av det, man blir stark då man inte har nåt annat val.

    SvaraRadera