Jag har julstökat varje dag nu i flera månader känns det som. Varje dag säger jag till Björn...IDA SKA JAG STÄDA...han flinar sådär småsött tillbaks å säger, jamen älskling, det säger du varje dag, kanske lika bra du sparar det till dagen innan julafton så behöver du inte göra det så många gånger:) Å visst har han lite rätt i vad han säger, för faktum är...man hinner bara tänka tanken, oj va fint jag har det så e det stökigt igen:)Nu har jag haft som princip att jag plockar upp såfort jag rör mej från ett rum till ett annat...och det har funkat ganska bra, ser i allafall inte ut som en soptipp här:) Köket, jaa...köket e ju slagfält nr 1, vet inte hur många gånger jag städar där varje dag...var kommer allt ifrån???
Å tvättstugan, jag tycker vi går i samma kläder hela tiden, ändå e tvättmaskinen igång flera gånger i veckan och högarna bara växer...
...fast...egentligen så spelar det ju ingen roll, allt detta städande och tvättande å stökande...eller, jo, visst...man behöver ju ha rena kläde å så, men varför ta sån ofantlig stress över allting. Jag försöker intala mej att det inte behövs göras nu på momangen, men så kan jag ändå inte se på det, utan tar itu med allt...å så lämnar andra viktiga saker...som att sitta ner med Moa å måla i målarboken, eller gosa med Alice de få minuterna hon inte gråter. Fixa ett pärlhalsband åt in prinsessa, pyssla lite kort med henne. Detta e inte bara viktiga saker för henne utan oxå för mej, jag mår bra av att pyssla och dona tillsammans med Moa...men enda gångerna jag inser det e efter att jag faktist gjort det, vilket e alldeles för sällan:) Skärpning med det!!!
Har tagit ett beslut angående min hälsa, ge mera tid åt barnen för att hålla psyket i balans...låt matlagningen ta mera tid för att förbättra hälsan hos oss alla och strunta i sakerna på golvet en stund. Ta tag i min viktnedgång, börja med små mål för att sen nå det stora -25 kg...låt det ta den tid det tar, men ge inte upp...och denhär gången har jag Björn med mej som behöver gå ner i vikt han oxå. Han var spinkig som bara vad när vi träffades...lång och spinkig...men så tog han steget att förbättra sin hälsa avsevärt genom att sluta röka...han har varit rökfri i två år nu snart och jag e så stolt, men då har kilona kommit istället...så nu e vi i samma sits han å jag och då e det lättare att kämpa...om man sporrar varandra åt rätt håll. Vi vill båda gå ner å må bättre så kanske vi kan fixa det denhär gången:)
Inga nyårslöften görs, bara löften till oss själva...stressa inte utan ta god tid på oss...så kanske resultatet blir mera hållbart än om man fuskar å går den snabba "soppvägen" :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar